Senaste inläggen

Av Mariann Andersson - 14 augusti 2006 15:20

Jag är glad att kunna meddela att jag blivit friad från anklagelserna om
hets mot folkgrupp. Det gäller publiceringen av en Mohammed-karikatyr på min hemsida http://alidabok.net, som väckte ett väldigt rabalder i vintras.

Jag fick hatpost. Min hemsida släcktes ner av Spray, jag blev avstängd från mitt webb-hotell och var tvungen att flytta över till ett annat hotell kallat B-one webhosting, som har säte i Danmark och Dubai.

En del av den hetsiga debatten kan fortfarande studeras på http://alidabok.net under rubriken Åsikter om publiceringen av Muhammedteckningen. Men några nya inlägg går tyvärr ännu inte att göra.

Det var Maria Cassel som anmälde mig till Justitiekanslern, JK, eftersom hon ansåg att publiceringen innebar hets mot folkgrupp, närmare bestämt muslimer. Men JK, justitiekanslern, har en annan åsikt.

Han konstaterar att teckningen, som har en satirisk framtoning, inte uttrycker missaktning mot folkgruppen muslimer. Det gäller särskilt i det sammanhang den har publicerats, skriver han och menar att syftet med publiceringen främst synes ha varit att redogöra för den debatt som uppstått efter publiceringen av karikatyrteckningarna.

Säkert minns de flesta det hysteriska läge som uppstod i vintras sedan några karikatyrer av profeten Mohammed publicerats i Jyllands-Posten i Danmark. I muslimska länder rasade upplopp och demonstrationer och man bojkottade danska varor. Fatvor eller dödsdomar utfärdades mot karikatyrtecknarna.

Visst var läget hotfullt. Men fördenskull behöver ju inte svenska myndigheter och massmedia lägga sig platt för muslimska extremisters hot. Dåvarande justitieminister Laila Freivalds medverkade som bekant till att en hemsida släcktes ner och nästan ingen i massmedia vågade publicera teckningarna. Allmänheten fick alltså ingen chans att själv ta ställning i denna infekterade fråga.

Man får intrycket att massmedia försvarar demokrati och yttrandefrihet så länge det är fördelaktigt och lönsamt för dem själva. När det börjar brännas sviker de.

Massmedia dolde sin feghet genom att tala om hänsyn till muslimerna i samhället, en fattig och svag grupp, och vikten av att respektera deras religion.

Är det inte bättre att visa hänsyn genom att sluta med diskriminering och erbjuda invandrare vettiga jobb och bostäder?

Nu finns de som bekant ofta samlade i särskilda bostadsområden och yrkesmässigt är många hänvisade till vissa branscher, t ex restaurang-, städ- och vårdbranscherna, oberoende av utbildning och bakgrund.

När teckningarna publicerades väckte det en enorm uppmärksamhet. Märkligt nog har nästan ingen gett publicitet åt att jag nu friats. Såvitt jag känner till har bara två tidningar uppmärksammat detta, nämligen Tidningen 1, Uppsalatidningen och Pressens Tidning.

Inte ens mitt fackorgan Journalisten eller den viktigaste lokaltidningen i Uppsala, Upsala Nya Tidning (UNT), har skrivit något. Journalisten brukar annars skriva om det mesta som rör journalister och samma gäller UNT visavi uppsalabor och företag.

Kanske beror denna tystnad på dåligt samvete. Det är ju egentligen massmedias uppgift att redogöra för vad som orsakat debatt. Men här har massmedia svikit.

Jag vill också erinra om att vi i Sverige sedan rätt länge har religionsfrihet och rätt att kritisera det vi anser felaktigt i kristendomen och andra religioner.

Jag anser att vi skall följa våra egna lagar och demokratiska regler och inte rätta oss efter muslimska påbud, som förbjuder avbildningar av profeten Mohammed.

Min mening med publiceringen var att försvara demokrati och yttrandefrihet. Jag ville också stödja de muslimer som kämpar mot de muslimska diktaturerna i Mellanöstern.

Bilden ligger fortfarande kvar på hemsidan http://alidabok.net. Enligt min mening ingår det i demokratins regler att allmänheten såvitt möjligt skall ha rätt att se och själv bilda sig en uppfattning om det som vållar debatt. Bilden kommer att tas bort när debatten definitivt ebbat ut.


Mariann Andersson, journalist och författare

ALIDA BOK


Av Mariann Andersson - 24 juli 2006 11:32



Sonja Andersson 20 år.

I år är det 30 år sedan skalden Sonja Andersson från Göteborg gick bort. Hon var en av de stora föregångarna till den moderna feminismen.

Sonja Andersson levde och verkade i stadsdelen Haga i Göteborg, som på hennes tid var en utpräglad arbetarstadsdel. Numera är Haga Göteborgs myshörna där man flanerar på smala kullerstensgator kantade av gamla träkåkar med fashionabla butiker och restauranger.

Från sin bostad på Kaponjärgatan hade hon utsikt över takåsarna mot Skansen Kronan. Hos henne sken solen ofta och starkt men hennes liv var knappast någon solskenshistoria.

Miljön omkring henne kanske inte framkommer så tydligt i hennes dikter även om det var här och i sommarstugan i Kullavik söder om Göteborg som hon skapade de flesta av dem.

I sin poesi skildrar hon stämningslägen, känslor och för även filosofiska resonemang. Hon fick mycket fina recensioner Läs här.. En del kritiker liknar henne vid Stig Dagerman och den nederländske filosofen Spinoza.

Hon gick sina egna vägar. Hennes idoler var inte Sofia Loren och Brigitte Bardot som många andra unga flickors när hon växte upp. Vår f d jämställdhetsminister, jordbruksminister, vice statsminister m m Margareta Winberg har t ex sagt att sexsymbolen Brigitte Bardot var hennes stora idol. Och samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin, Barbie-dockornas "drottning" eller ordförande, hade liknande förebilder.

Hur annorlunda var inte Sonja som var starkt kritisk mot dessa förljugna kvinnoideal! En av hennes stora förebilder var filosofen Sokrates som vandrade omkring barfota på gatorna och drog in alla han mötte i filosofiska diskussioner. Det var hans livsstil hon gillade, inte hans idéer, för hon var mycket modern och före sin tid.

Hon levde också mycket som hon lärde. Hon var pratsam, öppen, diskussionslysten, kritisk och stridbar. Denna läggning gjorde det inte lätt för henne. Hon råkade ofta i konflikt med omgivningen som var mycket konservativ när det gällde kvinnors och mäns uppförande.

På den tiden (1950- och 60-talen) fick hon hela samhället, ja till och med polisen, emot sig när hon protesterade mot de sexuella trakasserier som hon så ofta utsattes för. Nu skulle hon nog ha fått de flesta på sin sida.

Sonja skrev själv att hon ville göra sitt liv till en sång. Det blev inte bara en klagosång utan också en jubelsång över naturen och dess möjligheter.

I en dödsruna i samband med hennes bortgång skrev Gunnel Enby i Göteborgs-Posten:

"Sonja Andersson har lämnat sitt diktarrum i Haga, hon finns inte längre bland Göteborgs författare. Få lärde under hennes levnad känna de fina dikter hon sände ut, men vi som vant oss vid att varje år få ett nytt litet häfte "ordkvalité" av Sonjas märke att recensera kommer att sakna hennes meddelanden till oss och alla andra. ... Hennes lyriska bomärke var en metaforisk kraft och vitalitet ... Sonja Andersson är inte bara en poet som glimmat till i utkanten av kulturens Sverige, flera dikter har den lyskraft som ger liv."

Andra minnesord:

"I det dårhus som världen nu är orkade hon till sist inte leva. Vid sin död -76 var hon 44 år. Det sägs att hon gick rakt ut i havet, det hav som hon besjungit i så många dikter:

Hav i omlopp
Kraft som inspirerar.
Lyft min själ!
Låt mig sitta vid dig
När det våras."

Nina Södergren, Östra Småland

"Med henne gick en särpräglad poet och människa bort. Men hennes dikter är mer levande än någonsin."
Jan Kantor, Arbetarbladet

"Det är tragiskt att märka att det var en författarinna mitt inne i ett spännade författarskap som dog bara 44 år gammal."
Birgitta Medelius, Vår Lösen

"Om hon kommit på något av de större förlagen hade hon med största sannolikhet mötts med ett betydligt större intresse. Detta är bara att konstatera och ta till sig som en tankeställare."
Lennart Sjögren, BLM

"När den är som bäst kan hennes poesi mäta sig med många av våra stora etablerade poeters och redan i mitten av 70-talet skrev GT:s kritiker Bengt Eriksson "Två Sonjor vill jag nämna samtidigt: Åkesson och Andersson. Skall jag rekommendera er att skaffa en av dessa diktböcker så är det Sonja Anderssons."
Hennes poesi lever på sin ärlighet och sin stillsamma humor. Den förmår uttrycka såväl oförställd livsglädje som mörk förtvivlan."
Rickard Lindholm i en betraktelse på GT:s kultursida 1999.


Sonja Andersson ligger begravd på Kvibergs kyrkogård i Göteborg under en av de enar som hon besjungit i dikten O en, du fattigfru på berget. Hon skulle ha fyllt 74 år i år.

Siv Andersson
ALIDA BOK

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards