Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Mariann Andersson - 14 maj 2007 07:55

Det blev en gripande protestaktion mot stening av kvinnor på Mynttorget i Stockholm på lördagen. Uppskattningsvis ett 100-tal personer hade samlats, vilket var alldeles för få med tanke på det angelägna ämnet. En tyst minut hölls för den 17-åriga kurdiska flickan Duaa Kalil Aswad som i april i år stenades till döds av sina egna släktingar.
-Vi har samlats här för att protestera mot det barbariska våldet mot kvinnor, sade Sara Mohammad, ordförande i föreningen GAPF - Glöm Aldrig Pela och Fadime, som arrangerat protestaktionen.
-Detta hedersmord är inte unikt. Under sexton år har 33 000 hedersmord förövats i irakiska Kurdistan.
Det blir över 2000 mord om året bara i irakiska Kurdistan. Också i övriga Irak samt i Iran, Saudiarabien, Jordanien och Palestina är hedersmord lagliga. Även här dödas mängder av flickor för att de anses ha skymfat männens heder.
-Det enda unika med det här mordet är att det filmats. Det var en släkting som filmade mordet för att avskräcka andra flickor. Sedan såldes filmen till en tv-station och lades ut på nätet, berättade Sara Mohammad.
Men inte bara i Mellanöstern begås dessa brott. Hedersmord förövas framför våra ögon. Sara nämnde fall i Tyskland, England och Sverige där bl a Fadime och Pela blivit martyrer i kampen för sina och andra kvinnors mänskliga rättigheter.
-Det finns olika metoder att ta livet av kvinnor. En ny metod är att knuffa ut dem från en balkong. Då kan det se ut som självmord. Polisen utreder nu ett misstänkt hedersmord i Karlstad, där en flicka ”fallit” från balkongen.
En uppmaning överlämnades till Sveriges regering om att agera mer aktivt mot hedersmord.
-Det görs för lite förebyggande arbete i Sverige. Kunskapen om hedermord är liten. I Sverige vågar man inte ta upp hedersproblematiken av rädsla att bli kallad för rasist. Men detta är omvänd rasism, menade Sara Mohammad.
Undertecknad tror också att feghet och rädsla för repressalier ligger bakom tystnaden. Många bröstar sig med sina demokratiska åsikter, när det länder till beröm. Men få vågar stå upp och försvara de demokratiska värdena om det kan vara farligt.

-Det är inte folket som är mördarna, det är systemet och lagarna. Man skall inte vara rädd. Man skall kräva att även människor från Irak m fl länder respekterar de mänskliga rättigheterna, sade Sara Mohammad.
Hon var starkt kritisk mot Sveriges regering och särskilt utrikesminister Carl Bildt för att man i veckan tagit emot och skakat hand med Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki, som varit med om att fatta beslut om att stena mängder av kvinnor.
-Sverige bör bojkotta regimer som fattar sådana beslut, anser Sara Mohammad. Men den svenska regeringen har byggt upp ekonomiska och diplomatiska kontakter med regimer i Mellanöstern.
Också Maria Rashidi, ordförande för Kvinnors Rätt och representant för Män för Jämställdhet, riktade skarp kritik mot Carl Bildt och även Maud Olofsson.
-Vad gör svenska regeringen? Den skakar hand med en mördare. Att skaka hand med Irans utrikesminister är skamligt.
- Duaas brott var att bli kär. Vi kvinnor måste hålla ihop och fördöma detta omänskliga beteende och denna barbariska religion.
-Vi måste fördöma Carl Bildt, vi måste fördöma Maud Olofsson, sade Maria Rashidi. Det finns många invandrartjejer i Sverige som behandlas som djur.
De många talarna avlöstes av sång av Shamim till musik av Yara. Shamim sjöng en sång om stening. Klicka här för att se och höra och här för att läsa texten.
En lista med krav överlämnades till den svenska regeringen med målet att regeringen aktivt skall verka för att utrota hedersmord i Sverige och världen.
Man kräver bl a att regeringen offentligt skall fördöma det barbariska hedersmordet på Duaa Kalil Aswad. Regeringen skall också kräva att kurdiska regionens president samt Iraks president och statsminister offentligt fördömer mordet. Vidare skall den svenska regeringen verka för att de ansvariga för mordet, gärningsmän såväl som medhjälpare, ställs inför rätta.
GAPF vill också att regeringen skall se till att alla unga svenska kvinnor som tvingats eller lurats tillbaka till hemlandet pga hedersrelaterat förtryck återkommer till Sverige.
Det var den 7 april i år som 17-åriga kurdiskan Duaa Kalil Aswad stenades till döds på öppen gata i Mosulområdet i Irak av sina egna släktingar. Hennes enda brott var att hon rymt från sina föräldrar för att gifta sig med den hon älskade, en muslimsk arabisk pojke. Flickan sökte skydd hos myndigheterna men lämnades tillbaka av till sina släktingar. Uppemot tusen män gav sig på flickan och stenade och sparkade henne till döds. Polisen stod och tittade på. På GAPF:s hemsida www.pelafadime.se kan du läsa mer om det barbariska hedersmordet.

Sverige bör bojkotta regimer som fattar beslut om stening av kvinnor, anser Sara Mohammad, ordförande i föreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime - GAPF


På grund av offentligheten kring detta hedersmord har det mötts med starka reaktioner. Protestmöten och minnesstunder har hållits inte bara i Sverige utan i Kurdistan och andra länder.
Men tystnaden i svenska massmedia om det viktiga mötet på Mynttorget i Stockholm i lördags är stor och bröts bara av någon enstaka notis i någon tidning dagen efter.

Varför? Är mord på tusentals unga kvinnor, i Sverige och utomlands, så oväsentligt?
Se också http://intressant.se/intressant
Mariann Andersson

ALIDA BOK


Andra bloggar om: hedersvåld, stening, kvinnoförtryck, kurdiska, kvinnor, män, könsroller, feminism, duaa, kalil, Aswad, Pela, Fadime


Av Mariann Andersson - 11 maj 2007 14:47

ERK- NÄRINGSLIVETS ETISKA RÅD MOT KÖNSDISKRIMINERANDE REKLAM - BORDE FÅ UTBILDNING OM KÖNSROLLER


ERK - Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam - anser inte att  Park Inn Uppsala har gjort sig skyldig till könsdiskriminerande reklam när man i en annons uppmanar folk att lägga svärmor på hotell när de skall ta emot släkten i helgen. Denna reklam användes för övrigt i hela Park Inn-kedjan.

Författaren och journalisten Mariann Andersson, som gjort anmälan, anser att medvetenheten i könsrollsfrågor inom ERK måste vara bristfällig och uppmanar därför Erk att skicka sin personal på utbildning.

Det beslut som gjorts i ärendet är också påfallande torftigt. Här finns ingen motivering till stångpunkten utan rådet konstaterar helt enkelt:

"Åtgärden har prövats av rådet och inte ansetts könsdiskriminerande".

I sin anmälan skriver Mariann Andersson att meningen Lägg svärmor på hotell underblåser kvinnohat och kvinnoförakt. Den leder tankarna till gamla unkna könsdiskriminerande skämt som man trodde hör till historien. Svärmor har varit särskilt illa åtgången i dessa så kallade skämt.

Hon menar att Park Inn bryter mot den andra av de särskilda kriterier som ERK satt upp när det gäller att bedöma reklam. Enligt denna punkt skall  reklam som direkt konserverar en otidsenlig syn på könsrollerna och där endera eller båda könen framställs på ett nedvärderande sätt (schabloniserande reklam) bedömas som könsdiskriminerande.

Svärmor är ofta en stor tillgång för en familj. Med sådan reklam cementerar man gamla fördomar, skriver Mariann Andersson.

Varför inte lägga svärfar på hotell? Är det inte lika roligt? Varför inte i så fall? Därför att det inte finns några vitsar om besvärliga svärfäder i vårt mansdominerade samhälle, säger Mariann Andersson

Ändå kan svärfäderna vara nog så jobbiga. Historiskt sett har de varit betydligt mer våldsamma och alkoholiserade än sina kvinnliga motsvarigheter. Men åtminstone det senare har man i den så kallade folkhumorn haft ett tolerant överseende med, medan svärmödrarna blivit mer illvilligt bedömda, skriver Mariann Andersson.

Ordet lägg har i sammanhanget en obehaglig klang. Bjud svärmor på hotell skulle ha varit betydligt bättre. Eller ännu hellre Bjud svärfar på hotell och bjud svärmor att sova över i bästa sängen hemma, skriver Mariann Andersson i sin anmälan.


Med vänlig hälsningar
Mariann Andersson
ALIDA BOK

UPPSALA





Av Mariann Andersson - 28 november 2006 19:08

Park Inn gör sig skyldig till könsdiskriminerande reklam när man med meningen "Lägg svärmor på hotell" försöker locka till sig kunder. Jag har därför anmält Park Inn till ERK - Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam.Park Inn-reklamen förekommer som en TV- eller video-film i monitorerna vid kassorna hos Willy:s på Björkgatan i Uppsala och på många andra ställen runt om i landet. Jag har sett den flera gånger denna vecka.Förmodligen vill annonsören anslå en lättsam ton och försöker därför skämta. Jag anser att meningen "Lägg svärmor på hotell" underblåser kvinnohat och kvinnoförakt. Den leder tankarna till gamla unkna könsdiskriminerande skämt som man trodde hör till historien. Svärmor har varit särskilt illa åtgången i dessa så kallade skämt.Enligt min mening bryter Park Inn mot den andra av de särskilda kriterier som ERK satt upp när det gäller att bedöma reklam.Denna punkt lyder 2. Reklam som direkt konserverar en otidsenlig syn på könsrollerna och där endera eller båda könen framställs på ett nedvärderande sätt (schabloniserande reklam)Svärmor är ofta en stor tillgång för en familj och hon kan vara hur förtjusande som helst. Med sådan reklam cementerar man gamla fördomar.Varför inte lägga svärfar på hotell? Är det inte lika roligt? Varför inte i så fall? Därför att det inte finns några vitsar om besvärliga svärfäder i vårt mansdominerade samhälle. Ändå kan svärfäderna vara nog så jobbiga. Historiskt sett har de varit betydligt mer våldsamma och alkoholiserade än sina kvinnliga motsvarigheter. Men åtminstone det senare har man i den så kallade folkhumorn haft ett tolerant överseende med, medan svärmödrarna blivit mer illvilligt bedömda.Ordet lägg har i sammanhanget en obehaglig klang. Bjud svärmor på hotell skulle ha varit betydligt bättre. Eller ännu hellre Bjud svärfar på hotell och bjud svärmor att sova över i bästa sängen hemma.Mariann AnderssonALIDA BOK

Av Mariann Andersson - 27 september 2006 17:28


Jag minns min första bokmässa, som var en föregångare till den nuvarande bokmässan i Göteborg. Denna mässa var betydligt mindre och ägde rum i konserthuset vid Götaplatsen i Göteborg. Det var hösten 1971. På våren hade
jag kommit ut med boken Det grymma manssamhället (som nu finns i en nyutgåva kallad Vägen ut eller Detgrymmamanssamhället). Boken hade väckt stor uppmärksamhet men också mött ett hårt motstånd.


Jag hade skickat den till de flesta då kända kvinnor i massmedia m m. Boken satte så gott som genast igång en intensiv debatt i jämställdhetsfrågor.

På mässan puffade jag för min bok. Jag stötte ihop med bland andra Per Gahrton, som blev en av mina första "lärjungar". Han tog starka intryck av boken och bildade tio år senare Miljöpartiet de Gröna, det första
feministiska partiet i Sverige där jämställdhet mellan könen är en av hörnpelarna. Det är märkligt att ett sådant parti bildas av en kille (Han var en arg ung man på den tiden och sådana var på 1970-talet inte ett dugg
intresserade av jämställdhet.)

På mässan träffade jag också författaren Elisabet Hermodsson från Uppsala. Även hon var helt okunnig när det gäller könsförtrycket, vilket bland annat framgår av en dikt hon läste om hur hon väntade på telefonsamtal från en man (utan att våga ringa själv, vilket var opassande på den tiden. Själv ifrågasatte hon inte ett smack denna passivitet.)

Jag tyckte faktiskt synd om henne och informerade henne om Det grymma manssamhället. Hon blev mycket intresserad. Även hon omvändes och blev en stark anhängare av jämställdhetssträvanden. Det tog sig bland annat uttryck i Disa Nilsons visor som kom ut 1974 och blev hennes största succé.

Så har Det grymma manssamhället öppnat ögonen på strängt taget alla som läst den och boken har samma effekt än i dag. Det är den enda bok som väcker människan till fullt medvetande och frigör henne från den falska manliga
eller kvinnliga rollen.

De flesta av de drivande krafterna inom den svenska feminismen har fått sin medvetenhet genom Det grymma manssamhället.

Bland de första av mina lärjungar är regissören Suzanne Osten som tog starka intryck av boken när den kom ut på 1970-talet vilket ledde till bland annat succépjäsen Jösses flickor (1974), skriven i samarbete med Margareta Garpe.
En annan som blev omvänd är ”rödstrumpan” Maria-Pia Boëthius, som startade en kampanj för att förbättra kvinnornas ställning.

Bland de kändisar jag skickat boken till nu på senare år är
kulturjournalisten Ulrika Knutson (också omedveten om könsförtrycket). Resultatet blev boken Kvinnor på gränsen till genombrott. Med den vill hon väl rädda ansiktet och visa att hon hänger med lite grann, i alla fall!

Den som läser boken blir frigjord och upptäcker då att han/hon är genomsyrad av könsförtrycket. Detta är en mycket pinsam känsla och svår att erkänna.

Ingen av de kändisar jag skickat boken till har så vitt jag vet utsatt sig för blamagen att erkänna att de fått sin medvetenhet från Det grymma manssamhället, åtminstone inte offentligt. Detta är ett svek.

Ingen vill medge att de varit så genomsyrade av förtrycket.. Ändå är detta något allmängiltigt som ingen slipper undan. Alla växer vi fast i könsförtrycket, antingen vi är kvinnor eller män, professorer eller sjukvårdsbiträden.

Vägen ut eller Det grymma manssamhället är troligen världens mest avancerade feministiska bok. Det är i hög grad denna bok som ligger till grund för den nya vågen inom den svenska feminismen. Som alla stora framsteg för kvinnorna har den stött på ett hårdnackat motstånd, varför den är relativt okänd. Samtidigt har den fått mycket fina recensioner. Se nedan eller klicka här!
.

PRIS BARA 69 KR. BESTÄLL HÄR!


Vägen ut eller Det grymma manssamhället

av Mariann Andersson


Ur kritiken:

Om alla läste den här blev det kanske någon ändring. Morgonbris, Socialdemokratiska kvinnoförbundets tidskrift

Det är en bok som bör finnas i varje kvinnas bokhylla och som bör läsas i varje skola.
Lina, http://www.systrar.net/noje/vagenut.htm

Vägen ut eller Det grymma manssamhället av Mariann Andersson ... anses av många som något av en svensk feministklassiker.
Daniel Larsson, K-Online/

I boken finns hysteriskt roliga stycken ...
Maja Ljung, Expressen-GT

ett konststycke att på detta sätt med humor, värme och en god portion kärlek till mannen bränna av detta sprakande satiriska fyrverkeri...I stort sett kan jag bara lyckönska var läsare som fått denna bok i sin hand.
Anders Bronsek, http://communicatio.webblogg.se/060205101328_dfg.html

Boken anbefalls varmt åt alla som börjat tröttna på våra välkända debatter, argument och stridsskrifter, och som vill stärka och läska sin själ med annorlunda läsning om män, kvinnor och samhälle.
Britt Dahlström, Sydsvenska Dagbladet

Bakom kraven finns föreställningen om en slumrande kvinnokraft som skall frigöras och samtidigt frigöra de män som nu är bundna av sin könsroll i sin ofrihet.
Kerstin Vinterhed, Dagens Nyheter

Det nya med boken är att den bryter igenom kulturarvet.
Psykolognytt, Sveriges Psykologförbunds tidning



Beställ här!


ALIDA BOK 

Av Mariann Andersson - 14 augusti 2006 15:20

Jag är glad att kunna meddela att jag blivit friad från anklagelserna om
hets mot folkgrupp. Det gäller publiceringen av en Mohammed-karikatyr på min hemsida http://alidabok.net, som väckte ett väldigt rabalder i vintras.

Jag fick hatpost. Min hemsida släcktes ner av Spray, jag blev avstängd från mitt webb-hotell och var tvungen att flytta över till ett annat hotell kallat B-one webhosting, som har säte i Danmark och Dubai.

En del av den hetsiga debatten kan fortfarande studeras på http://alidabok.net under rubriken Åsikter om publiceringen av Muhammedteckningen. Men några nya inlägg går tyvärr ännu inte att göra.

Det var Maria Cassel som anmälde mig till Justitiekanslern, JK, eftersom hon ansåg att publiceringen innebar hets mot folkgrupp, närmare bestämt muslimer. Men JK, justitiekanslern, har en annan åsikt.

Han konstaterar att teckningen, som har en satirisk framtoning, inte uttrycker missaktning mot folkgruppen muslimer. Det gäller särskilt i det sammanhang den har publicerats, skriver han och menar att syftet med publiceringen främst synes ha varit att redogöra för den debatt som uppstått efter publiceringen av karikatyrteckningarna.

Säkert minns de flesta det hysteriska läge som uppstod i vintras sedan några karikatyrer av profeten Mohammed publicerats i Jyllands-Posten i Danmark. I muslimska länder rasade upplopp och demonstrationer och man bojkottade danska varor. Fatvor eller dödsdomar utfärdades mot karikatyrtecknarna.

Visst var läget hotfullt. Men fördenskull behöver ju inte svenska myndigheter och massmedia lägga sig platt för muslimska extremisters hot. Dåvarande justitieminister Laila Freivalds medverkade som bekant till att en hemsida släcktes ner och nästan ingen i massmedia vågade publicera teckningarna. Allmänheten fick alltså ingen chans att själv ta ställning i denna infekterade fråga.

Man får intrycket att massmedia försvarar demokrati och yttrandefrihet så länge det är fördelaktigt och lönsamt för dem själva. När det börjar brännas sviker de.

Massmedia dolde sin feghet genom att tala om hänsyn till muslimerna i samhället, en fattig och svag grupp, och vikten av att respektera deras religion.

Är det inte bättre att visa hänsyn genom att sluta med diskriminering och erbjuda invandrare vettiga jobb och bostäder?

Nu finns de som bekant ofta samlade i särskilda bostadsområden och yrkesmässigt är många hänvisade till vissa branscher, t ex restaurang-, städ- och vårdbranscherna, oberoende av utbildning och bakgrund.

När teckningarna publicerades väckte det en enorm uppmärksamhet. Märkligt nog har nästan ingen gett publicitet åt att jag nu friats. Såvitt jag känner till har bara två tidningar uppmärksammat detta, nämligen Tidningen 1, Uppsalatidningen och Pressens Tidning.

Inte ens mitt fackorgan Journalisten eller den viktigaste lokaltidningen i Uppsala, Upsala Nya Tidning (UNT), har skrivit något. Journalisten brukar annars skriva om det mesta som rör journalister och samma gäller UNT visavi uppsalabor och företag.

Kanske beror denna tystnad på dåligt samvete. Det är ju egentligen massmedias uppgift att redogöra för vad som orsakat debatt. Men här har massmedia svikit.

Jag vill också erinra om att vi i Sverige sedan rätt länge har religionsfrihet och rätt att kritisera det vi anser felaktigt i kristendomen och andra religioner.

Jag anser att vi skall följa våra egna lagar och demokratiska regler och inte rätta oss efter muslimska påbud, som förbjuder avbildningar av profeten Mohammed.

Min mening med publiceringen var att försvara demokrati och yttrandefrihet. Jag ville också stödja de muslimer som kämpar mot de muslimska diktaturerna i Mellanöstern.

Bilden ligger fortfarande kvar på hemsidan http://alidabok.net. Enligt min mening ingår det i demokratins regler att allmänheten såvitt möjligt skall ha rätt att se och själv bilda sig en uppfattning om det som vållar debatt. Bilden kommer att tas bort när debatten definitivt ebbat ut.


Mariann Andersson, journalist och författare

ALIDA BOK


Av Mariann Andersson - 24 juli 2006 11:32



Sonja Andersson 20 år.

I år är det 30 år sedan skalden Sonja Andersson från Göteborg gick bort. Hon var en av de stora föregångarna till den moderna feminismen.

Sonja Andersson levde och verkade i stadsdelen Haga i Göteborg, som på hennes tid var en utpräglad arbetarstadsdel. Numera är Haga Göteborgs myshörna där man flanerar på smala kullerstensgator kantade av gamla träkåkar med fashionabla butiker och restauranger.

Från sin bostad på Kaponjärgatan hade hon utsikt över takåsarna mot Skansen Kronan. Hos henne sken solen ofta och starkt men hennes liv var knappast någon solskenshistoria.

Miljön omkring henne kanske inte framkommer så tydligt i hennes dikter även om det var här och i sommarstugan i Kullavik söder om Göteborg som hon skapade de flesta av dem.

I sin poesi skildrar hon stämningslägen, känslor och för även filosofiska resonemang. Hon fick mycket fina recensioner Läs här.. En del kritiker liknar henne vid Stig Dagerman och den nederländske filosofen Spinoza.

Hon gick sina egna vägar. Hennes idoler var inte Sofia Loren och Brigitte Bardot som många andra unga flickors när hon växte upp. Vår f d jämställdhetsminister, jordbruksminister, vice statsminister m m Margareta Winberg har t ex sagt att sexsymbolen Brigitte Bardot var hennes stora idol. Och samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin, Barbie-dockornas "drottning" eller ordförande, hade liknande förebilder.

Hur annorlunda var inte Sonja som var starkt kritisk mot dessa förljugna kvinnoideal! En av hennes stora förebilder var filosofen Sokrates som vandrade omkring barfota på gatorna och drog in alla han mötte i filosofiska diskussioner. Det var hans livsstil hon gillade, inte hans idéer, för hon var mycket modern och före sin tid.

Hon levde också mycket som hon lärde. Hon var pratsam, öppen, diskussionslysten, kritisk och stridbar. Denna läggning gjorde det inte lätt för henne. Hon råkade ofta i konflikt med omgivningen som var mycket konservativ när det gällde kvinnors och mäns uppförande.

På den tiden (1950- och 60-talen) fick hon hela samhället, ja till och med polisen, emot sig när hon protesterade mot de sexuella trakasserier som hon så ofta utsattes för. Nu skulle hon nog ha fått de flesta på sin sida.

Sonja skrev själv att hon ville göra sitt liv till en sång. Det blev inte bara en klagosång utan också en jubelsång över naturen och dess möjligheter.

I en dödsruna i samband med hennes bortgång skrev Gunnel Enby i Göteborgs-Posten:

"Sonja Andersson har lämnat sitt diktarrum i Haga, hon finns inte längre bland Göteborgs författare. Få lärde under hennes levnad känna de fina dikter hon sände ut, men vi som vant oss vid att varje år få ett nytt litet häfte "ordkvalité" av Sonjas märke att recensera kommer att sakna hennes meddelanden till oss och alla andra. ... Hennes lyriska bomärke var en metaforisk kraft och vitalitet ... Sonja Andersson är inte bara en poet som glimmat till i utkanten av kulturens Sverige, flera dikter har den lyskraft som ger liv."

Andra minnesord:

"I det dårhus som världen nu är orkade hon till sist inte leva. Vid sin död -76 var hon 44 år. Det sägs att hon gick rakt ut i havet, det hav som hon besjungit i så många dikter:

Hav i omlopp
Kraft som inspirerar.
Lyft min själ!
Låt mig sitta vid dig
När det våras."

Nina Södergren, Östra Småland

"Med henne gick en särpräglad poet och människa bort. Men hennes dikter är mer levande än någonsin."
Jan Kantor, Arbetarbladet

"Det är tragiskt att märka att det var en författarinna mitt inne i ett spännade författarskap som dog bara 44 år gammal."
Birgitta Medelius, Vår Lösen

"Om hon kommit på något av de större förlagen hade hon med största sannolikhet mötts med ett betydligt större intresse. Detta är bara att konstatera och ta till sig som en tankeställare."
Lennart Sjögren, BLM

"När den är som bäst kan hennes poesi mäta sig med många av våra stora etablerade poeters och redan i mitten av 70-talet skrev GT:s kritiker Bengt Eriksson "Två Sonjor vill jag nämna samtidigt: Åkesson och Andersson. Skall jag rekommendera er att skaffa en av dessa diktböcker så är det Sonja Anderssons."
Hennes poesi lever på sin ärlighet och sin stillsamma humor. Den förmår uttrycka såväl oförställd livsglädje som mörk förtvivlan."
Rickard Lindholm i en betraktelse på GT:s kultursida 1999.


Sonja Andersson ligger begravd på Kvibergs kyrkogård i Göteborg under en av de enar som hon besjungit i dikten O en, du fattigfru på berget. Hon skulle ha fyllt 74 år i år.

Siv Andersson
ALIDA BOK

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards