Alla inlägg den 13 februari 2010

Av Mariann Andersson - 13 februari 2010 14:52

Litterär Kardemumma på Stadsbiblioteket i Uppsala


Det klingade vackert både på svenska och arabiska, när bibliotekarien Krister Gustavsson och skalden Jasim Mohamed läste dikter vid en litterär afton på Kafe Kardemumma vid Stadsbiblioteket i Uppsala. Till höger skalden Kahled Soliman.


En poetisk duett kan man nästan tala om när poeterna Jasim Mohamed och bibliotekarien Krister Gustavsson härom kvällen läste dikter på växelvis arabiska och svenska. Vilket språk som är vackrast är svårt att säga, men för mig var det definitivt lättast att förstå svenskan. Och dikterna var både intressanta och gripande. Läs ett par av dem nedan.


Jasim Mohamed, född i Irak 1962, är poet, översättare och barnboksförfattare samt krönikör i Dagens Nyheter. Han är även känd som arrangör av litterära program och festivaler, till exempel den årliga poesifestivalen Bagdad Café i Tensta och en rad internationella översättarseminarier. 2009 fick han författarstipendium från landstinget i Uppsala län. Just nu arbetar han bland annat med att föra över Bruno K Öijers dikter till arabiska.




Poeterna Jasim Mohamed och Khaled Soliman läser dikter. 



Här ett par dikter av Jasim Mohamed:


PÅ LAND


Jag bodde i en stad vid Tigris flod

där fanns nästan allt man behövde

Man tillverkade till och med  egna potenshöjande medel

Det fanns gott om tystnad

och mest av allt död

Vi lärde oss att var försiktig betydde tig

och vi teg

Borgmästaren hade egna lakejer

Människorna hängde diktatorns porträtt

över sina huvuden

och gick i lojalitetsdemonstrationer

ute på gatan längs floden

som klöv staden i två delar

och fick den att i fågelperspektiv

se ut som ett blottat arsle

Gissa om gud inte hade att finger där.


Om dagarna hörde jag en massa ordlekar:



Brechnev, Brigitte Bardot, USA,

nationalekonomi

Idi Amin, oljekällor

Berlinmuren

fjärrkontroll

Israel, militärkupp och metafysik

Det lektes oupphörligt

medan löshundar som drev runt om nätterna

blev magrare och magrare

Vi fick militäruniformer

med glittrande officersstjärnor

av färgat papper

Vi blev generaler, kommendanter och arméchefer

På skolgården blev leken på liv och död

blod, skärsår och skrapade knän

Vi växte

men våra namn började mer likna

meningslösa ordlekar på gravstenar än Gudar.


Varje morgon gol tupparna dags för uppvaknandet

koko riko koko riko

               ko riko

riko

koooo

De gol och gol

och klappade med vingarna

klappade och gol

tills hettan steg

och åsnorna började åsna

ai ai ai ai ai

De åsnade och åsnade               
Varma södervindar blåste

Det susade i trädet, i sprickor

Det susade och susade

sssssssssssss

och människoröster gick cirklande i rummen

viskande,

det gick inte att skilja

den ena från den andra

Männen grep efter dadelfrukter

ett sedan urminnes tider

hårt beprövat erektionsdrivande medel

Stövlar som inte längre fruktade dagsljus

marcherade in i sångarens flöjt...

bröt sig in i skolböckernas mellanrader.


Dammet FÖRENA ARABSTATERNA, FRIHET OCH SOCIALISM

täckte VAD...HUR...vägen till gud!

Viljan till frihet

forslades ögonbunden

till underjorden

dog

med en coca-colaflaska i analöppningen.


Att vakna till en sådan dag

var meningslöst

om man inte trodde sig kunna få en skymt

av imamens unga libanesiska fru

och om man inte trodde

att hon vilket ögonblick som helst

skulle bryta sig loss

och med full hals släppa fram: Jag väljer den här pojken.


Här skriver Jasim Mohamed om ett kvinnoöde:


ATT ANDAS 1

 
Hon:


Som ett skepp i solnedgång
gled jag bort över havet
Den vitglittrande ytans högmod
vaggade mig fram
Varken Jag älskar dig! eller
Hjälp! kunde hejda mig
Jag gick och det spelade ingen roll

om över lik eller rosor
Jag steg snabbt i befattningsgraderna,
erövrade kropp efter kropp
som när ett imperium i uppgång erövrar ö efter ö.


Men jag sjönk som det där skeppet.


Havet var grymt
Vågorna slog och slog

och jag sprang läck
Nu ligger jag här i djupet sargad,
plågad av ensamheten.
Jag ser mig
Jag ser dig
Jag ser gatan där vi kysstes täckas av damm
Och jag ser Babel och Manhattan


Bärga mig och täpp till mina hål
Det spelar ingen roll om med rep av silke
eller av stål
Jag vill segla igen, bli lycklig
Nu när rynkorna börjar dansa på min kropp
som algerna på det sjunkna skeppet
vet jag vad andas betyder
att hela tiden förlora -
och jag har förlorat allt
Bärga mig!
Jag saknar din solskimrande strand - din mat
din säng.




ATT ANDAS 2


Svarta oliver:


Som natthimmel, men inte alls ouppnåelig
Jag lyser var än du befinner dig
oavsett i en lyxbutik i Paris
eller en bazar i Marocko
I mitt mörker gömmer jag solen du längtar till
men ta inte på mig med gaffel
jag älskar fräcka fingrars beröring,
det raka spåret till förstånd
Allt järn betyder avstånd
en längre omväg till mitt innersta väsen
på vilken något går förlorat,
kalla det vad du vill
koncentration eller närvaro
och varför inte ärlighet
Se på mig nu när en spets
försiktigt närmar sig, rädd att tappa ansiktet
Jag glider bort
snabbt
likt en blick som tittar i smyg vid upptäckten
Och se på gaffeln, den jagar mig                               
som en man middagens alerta kyckling.


Hud mot hud, lyft upp mig ur fatet
och låt dina fingrar
vila på min kropp, tills dörrar
till världen du känner slår igen
Inget mera förutom mitt mörker ska andas i dig.


Närvaro är när en sorg öppnar sig
och låter dig bäddas ner i den.


Men bli inte för ivrig
Tugga mig sakta. Jag vill slungas
mellan städer som norpar luften i dig
Jag avskyr när jag slukas
som en väg slukar en rymling
Naken och marinerad
blir jag i din malande mun
en skönhetsform bortom tid och rum
Tugga mig sakta som kalla nätter tuggar dig
De där sömnlösa, tankspridda
med pendlande fötter mellan
sängkanten och rummets fönster
vilkas rätt och fel
plockar isär dig och sedan, åter samman,
då ingenting talar i din mun,
till och med dadelfrukten, din barndom
passerar tyst din tunga.


Mitt kött blir ditt gömme,
där min sol värmer dig inifrån.


Tugga mig sakta och njut
även om saltet bränner såret i din mun
Jag är lyckan i din sorg
Jag
är
din
exil.


Båda dikterna är hämtade ur den kritikerrosade diktsamlingen Övningar in i ett annat språk.

Jasim Mohamed är från Irak, vars namn egentligen betyder två ådror, vilket syftar på floderna Eufrat och Tigris som klyver landet. Han är född i den urgamla staden Ur som också genomflyts av en flod, som han talar om i sin kritiska dikt På land (se ovan).

Jasim Mohamed  kom till Sverige 1990 och bodde dessförinnan i Grekland, Jugoslavien och Rumänien.  Utöver vad som ovan nämnts översätter han arabisk poesi till svenska och vice versa. En svensk poesiserie, The Swedish Poetry Series, ges ut i Damaskus och distribueras i hela arabvärlden. Författare är Anne Smith ( The dance of the poem) och Eva Ronevelt (On the animal). Översättare är förutom Jasim Mohamed också Ibrahim Abdulmalik.


 

-Motiven till mina dikter hämtar jag ofta där jag bor. En del har grekiska motiv, andra har turkiska motiv, men här finns också stockholmska och uppsaliensiska motiv, säger Jasim Mohamed.




Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards