Direktlänk till inlägg 6 september 2007

UPP TILL KAMP - men kvinnorna skulle tiga

Av Mariann Andersson - 6 september 2007 16:52


TV-serien Upp till kamp är ännu en manlig bild av verkligheten, närmare bestämt åren 1965-76 i framför allt Göteborg. Jag var i högsta grad med på den tiden, som ung journalist i Göteborg. Vad serien inte tar upp är den enormt dåliga ställning som kvinnorna hade. De skulle inte kämpa utan hålla käften, koka kaffe och vara vackra lydiga sexslavar åt killarna. Omedvetenheten var total.


Bildtext: Kvinnorna var hårt trängda i rollen som sexualobjekt på 1960- och 70-talen. Bilden ovan ingår i en kampanj för säkerhetsbälten och har getts ut av ett statligt verk, Trafiksäkerhetsverket. Kvinnorörelsen sov. Ingen opponerade sig.


Jag bevakade många av de demonstrationer mm som serien handlar om. Ju mer jag hörde och såg av tjejer och killar som stormade mot det kapitalistiska samhället och ville införa proletariatets diktatur, desto starkare växte sig oppositionen inom mig. Då som nu var jag en outsider som aldrig flängde med hopen utan gick mina egna vägar och tänkte mina egna tankar, samtidigt som jag med stort intresse följde utvecklingen.

Sverige var på den tiden ett riktigt porrträsk och porren missuppfattades som en frihetsrörelse mot gamla fördomar. Samtidigt innebar den ju, då som nu, ett starkt förtryck av kvinnorna.

Någon kamp mot patriarkatet förekom inte och feminism var ett mycket fult ord, trots att kvinnorna var nästan helt maktlösa. Det fanns bara några enstaka kvinnor i regering, riksdag och kommunstyren. Dagis saknades och svårigheterna för kvinnor som ville förvärvsarbeta var enorma.

Trots detta stod många av våra nuvarande feministiska kämpar på den tiden på barrikaderna och slogs för frihet, jämlikhet och broderskap. Det gäller Gudrun Schyman, Maria-Pia Boëthius, Suzanne Osten och många fler. Systerskap var det inte tal om. Kvinnorna bara ekade med männen.

Jag kände att något väsentligt var fel. Mycket kunde man sympatisera med, som protesterna mot Vietnamkriget med stridsgaser och outsägligt lidande för civilbefolkning och andra. Men annat var svårt att svälja. Inte bara det att man ville upprätta proletariatets diktatur - hemska tanke. Nej, också annat kändes fel, men jag kunde inte riktigt peka på var felet låg - förrän all min inre opposition ledde till en plötslig medvetenhet om hur djupt kvinnoförtrycket var och fortfarande är, hur det kvinnliga faktiskt inte hade någon egen röst i denna högljudda frihetsträngtan.

Denna nya medvetenhet, som jag var ensam om då, slog ner som en bomb inom mig. Det var här den svenska nyfeministiska rörelsen började. Min nya insikt kom att förändra mitt liv.

I det läget startade jag Sveriges första feministiska förlag, ALIDA BOK. Fast i början hette det Alida Bokservice. Jag gav också ut boken Det grymma manssamhället som blev en verklig väckarklocka när den kom ut 1971. Men som alla stora framsteg för kvinnorna mötte den ett enormt motstånd. Folk kände sig med all rätt djupt kränkta, avslöjade och träffade. Det gäller både kvinnorörelsen och massmedia som blev tagna på sängen. Och det gäller framför allt människor i ledande ställning som är särskilt utpekade i boken. Det har knappast underlättat lanseringen.

Jag skickade boken till alla då kända kvinnor. Överallt flög man upp som gubben i lådan och började agitera för kvinnorna. Men sällan eller så gott som aldrig nämndes boken, troligen eftersom man var rädd att tappa ansiktet. Man ville inte erkänna att man var så djupt förtryckt i könsrollerna. Ändå är detta något allmängiltigt. Ingen kan undgå att växa in i förtrycket, vare sig man eller kvinna, professor eller vårdbiträde.

Vägen ut eller Det grymma manssamhället kan synas enkel. Men den är sista steget i en mångtusenårig kamp för frigörelse.

Denna bok har betytt enormt mycket för öppna ögonen på folk och sätta fart på kampen för jämställdhet. Det är främst tack vare Det grymma manssamhället som Sverige nu ligger i världstoppen när det gäller jämställdhet mellan könen. Men fortfarande är boken i stort okänd för den stora allmänheten, eftersom den har bojkottats och motarbetats.

Boken går fortfarande att få tag i men heter nu Vägen ut eller Det grymma manssamhället. Du kan beställa den här. (Priset är 69 kr + porto 30 kr)

Vägen ut... är den enda bok som verkligen frigör människorna. Den är fortfarande lika viktig och borde läsas av alla, både kvinnor och män.
Bilden ovan tycker jag belyser situationen i Sverige på 1960- och 70-talen. Det handlar om en kampanj för att folk skulle använda säkerhetsbälten i bilen. Bilden gavs ut av ett statligt verk, trafiksäkerhetsverket (finns inte längre) och ingen opposition hördes från dåtidens kvinnorörelse. Det visar hur stor omedvetenheten var.

Beställ boken här .

Här ser du den manliga fullt påklädda motsvarigheten i kampanjen.


 Är du intresserad av kvinnornas ställning på 1960- och 70-talen? Läs då första eller andra upplagan av Det grymma manssamhället. Den ger en direktbild av Sverige på den tiden och här finns också utförlig statistik. Boken är utgången ur bokhandeln men går att få tag i på många bibliotek, eftersom den klassades som en av de viktigaste böckerna för biblioteken att ta in.


Mariann Andersson

ALIDA BOK


Andra bloggar om: feminism, Upp till kamp, könsroller, kvinnor, män, tv-serie,

 
 
Ingen bild

Ekrem TOS; HumanRightsActivist/Advocate&tolk

20 oktober 2009 17:08

Alla människor har rätt till vård utifrån sina behov, enligt FN's allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Men inte i Sverige. Trots att vi har undertecknat deklarationen är flera grupper i Sverige utestängda från vård och vi intar en bottenplacering i ett europeiskt perspektiv.
¤

Ekrem TOS; HumanRightsActivist/Advocate&tolk

08-646 54 06 and 073 588 97 96

Anwalt_EkremTOS@hotmail.com, Consulting_Bureau@hotmail.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mariann Andersson - 13 februari 2010 14:52

Litterär Kardemumma på Stadsbiblioteket i Uppsala Det klingade vackert både på svenska och arabiska, när bibliotekarien Krister Gustavsson och skalden Jasim Mohamed läste dikter vid en litterär afton på Kafe Kardemumma vid Stadsbiblioteket i...

Av Mariann Andersson - 12 februari 2010 11:56


Fadime Sahindal var en modig kämpe för demokrati och rättvisa, inte bara för sig själv. Hon var medveten om riskerna och ville vara en förebild som inspirerade andra. För åtta år sedan mördades Fadime Sahindal av sin far i Uppsala. Vänsterparti...

Av Mariann Andersson - 10 februari 2010 07:45

SIMON ANDERSEN, Stockholm, f.1980 Utan titel II Blandteknik på duk Jag var på Liljevalchs Vårsalong häromdagen. Blev glatt överraskad. Jag hade väl inte väntat mig så mycket eftersom jag inte varit särskilt imponerad av de senaste årens s...

Av Mariann Andersson - 25 mars 2009 06:37

Wanja Lundby-Wedin tog sig fram inom den manschauvinistiska LO-organisationen. Hon använder nu ett typiskt kvinnligt knep för att rädda sig ur en knipa i männens värld: Hon gör sig dummare än hon är. Det behövs verkligen inte. Inom LO uppskattas Wanj...

Av Mariann Andersson - 27 februari 2009 10:54

Victoria! Jag är besviken. Varför förblir du inte en ogift, fri och självständig kvinna. Barn kan du ju skaffa ändå. Jag travesterar här den berömda Frihetsdikten skriven av biskop Tomas på 1400-talet:  Frihet är det bästa ting som sökas kan al...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards